dinaosynligahander

Det är när dina ord driver förbi
Som jag slutar upphöra
Det lämnar små knappt märkbara sår
Som stämplar sig fast
Som en inre bild
Som alltid gör sig påmind
Och det är när hysterin har lagt sig
Och alla har gått hem
Och såren känns som mest
Som det pressas citron över det som kallas en öppen och sårbar skepnad
Ett inre dunkade
Pulserande ådror
Den lilla osynliga viljan
Den förlorade energin
Likt en havsörn med kapade vingar
Förhindrad att flyga
Den nedtrampade förstötte soldaten
Örnen som samtidigt sakta förlorar sin höjd
Den sårade soldaten kommer stapplandes tillbaka med mörkret igen
Den oförstådda havsörnen
Och soldaten sträcker ut sin hand mot mörkret
En bedjan att få snudda med fingertopparna vid vingarna
Lätt beröring

För att sedan försvinna helt