dinaosynligahander

I. Person nummer ett: Jag hade precis packat ner mina, sedan innan noga utvalda varor i axelväskan och var på väg att vända blicken åt de håll som jag nu har fått för vana att göra efter min visit på Coop Forum. Jag vände blicken mot dedär hörnet där jag vet att tanten som säljer bingolotter sitter. 
Jag brukar alltid, eller så länge jag kan minnas har jag låtit blicken fara över mot hennes håll när jag är på väg mot utgången, medans jag tar domdär få stegen mot de två automatiskt öppnande dörrarna så försöker jag se henne. Just igår tittade jag lite extra emot dendär tanten (tycker inte att ordet tant är ett skällsord trots att det låter ganska brutalt, så förlåt för ordvalet.) som i sitt hörn alltid ser så fruktansvärt ensam och sorgsen ut. Det är fortfarande ett mysterium för mig varför det är just henne som jag har funderat på så mycket. Den där tanten ser förvisso väldigt snäll ut, men det är något med henne ansiktsuttryck som ofta påverkar mig väldigt mycket. Det är som att tanten i hörnet inne på Coop Forum bär på en hemlighet som ingen annan vet. Jag har aldrig lyckats få ögonkontakt med henne och det är någonting som jag har besvärats av.

II. Person nummer två: Denna person såg jag på Hemköp. Klockan var kvart 21:45 och jag var väl medveten om att Hemköp skulle stänga om en kvart.

En stor figur i profil fångade då mitt intresse. En första anblick och jag lät mina ögon vandra längs denna persons kläder, ansikte och form. Den vanliga granskningen utan några som helst fördomar inspelade. Denna man i, vad jag skulle tro, 25-30 års åldern var mycket kraftigt byggd och min snabba anblick förstod jag att majoriteten procent på hans kropp bestod av fett. Det andra som fångade mitt intresse var nu vad denna man hade med sig i famnen vad han skulle radda upp på rullbandet. Jag var precis bakom honom så jag kunde hörde från hans hörlurar för 29 kronor på Claes Ohlsson att han lyssnade på någon sorts hårdrock men jag kunde inte urskilja vad det var när jag inom det ämnet inte har någon som helst erfarenhet. 

Det andra som fångade mitt intresse var nu vad denna man hade med sig i famnen vad han skulle radda upp på rullbandet. Det var tre varor denne man bar på. Först den största ostkrokepåsen jag någonsin beskådad, andra varan var en blå Polly-påse och sist en Cola light. Mina tanke är då att förmodlingen hade denna man valt Light och tänkt att: Kanske.. kanske om jag väljer Cola light i stället för vanlig Cola så går jag ner ett kilo eller två, om jag promenerar nästa gång jag ska gå och köpa det nyutkomna wow-spelet.. fast det kommer ju å andra sidan ut om tre månader.

Jag finner även denna persons situation tragisk, eller så kanske det är jag som är tragisk. Jag har börjat fundera när jag finner mig själv grubblandes över vad helt för mig okända personers livsgnista är. Jag funderar om det bara är jag som funderar över sånt som just detta.

III: Person nummer tre: Jag vet att familjen *Bengtsson bor i samma fastighetshus som mig. Närmare bestämt snett under våran lägenhet. Ganska långt bort ifrån mitt rum det vill säga. Det är inte ofta jag hör ljud från familjen *Bengtsson, men dessvärre har jag hört och sett bilder innefrån deras lägenhet som jag inte vill berätta mer detaljerat om. Dom har två stycken Schäfrar, varav en av dom är en ganska nykomlig valp.
Idag när jag precis hade slagit portkoden mötte jag den personen i familjen som oftast brukar vara den som går ut och går med hundarna. Denna person är en väldigt lång man, det är svårt att avgöra hans ålder men minst 55, och med ögonmått skulle jag säga att han var minst 1,90 lång.

Det är nästan alltid sent på kvällarna som han går ut, och därav tillfällena av att jag ofta stöter på honom. På något sätt är jag nog precis som honom vad det gäller just det, en nattmänniska som ofta behöver gå och och dra in luft i lugnorna på just kvällen och ibland även på natten. Det har aldrig blivit så att vi hejar på varandra, och det kanske låter konstigt men jag känner en viss trygghet med detta. Det skulle kännas underligt att hälsa varje gång vi passerade varandra.

Denna man röker alltid när han är ute, och jag känner på lukten i trapphuset att dom röker inomhus hos familjen *Bengtsson också. Det är strängt förbjudet att röka inne i lägenheterna men ingenting säger någonting om det så det har fått vara.
Det jag nu undrar är, vem är denna man?
Vad är det som skänker honom just en livsgnista? 
Är det vetskapen om att hundarna antaligen har cancer och gud vet vad för att han kedjeröker när dom är i samma rum? 
Jag har aldrig hört honom yttra sig om ett enda ord, så jag vet inte hur hans röst låter men jag skulle förmoda att den antagligen är väldigt mörk.

Den enda underliga händelsen där han har varit inblandad var när jag hade varit nere i butikslokalen, klockan var strax efter 00.00 och jag höll på att måla det tredje lagret med färg på två skrivbordsstolar. Jag tvättade av färgen från mina händer och var precis på väg ut genom dörröppningen när jag hör en flämtning ur mörkret utanför i trapphuset. Ur mörkret kommer två ögon närmare mig, och jag inser i den stunden att det inte alls var ett spöke som jag sprungit in i, utan just dendär mannen. Han sträcker sig efter lysknappen bredvid dörröppningen och ser lättad ut när han ser att det bara var grannflickan som hade öppnat dörren, och inget väsen eller någon härjande ande. Han ler mot mig och ropar sedan till hunden att följa efter honom ut genom porten. Jag blir ståendes en stund och jag vet inte riktigt om det som just hände var verklighet eller ren inbillning.

Med detta sätter jag stopp och måste avsluta med att mannen jag pratar om är oerhört lik Frankensteins monster. Inte för att han har skruvar i huvudet eller ihopsytt ansikte, men det måste ha någonting med hans fyrkantiga ansikte att göra.


* Familjen i fråga heter inte Bengtsson.

▲▲▲▲▲

▲▲▲▲▲▲

▲▲▲▲▲▲▲

▲▲▲▲▲▲▲▲

▲▲▲▲▲▲▲▲▲

Idag (fredag) hade HVFO10 studiedag så jag bestämde mig för att efter skolan
i torsdags, smyga hem till Denise och sova där. 
Jag och Denise bestämde oss för att agera kockar framåt kvällen
(hon och jag blir två utomordenliga kockar tillsammans, som ni nog redan vet.)

så vi begav oss mot Ica Esplanad för inhandla lite råvaror (;PpPp) innan vi begav
oss tillbaka till Köpmangatan 16, två trappor upp.