Your heart's stucked in a cage
Det enda jag kan tänka på är att du inte låter någon komma dig nära
Du låter linjerna tala för sig
Du låter mönstren behålla sina återkommande spår
För nuförtiden ljuger spegelbilderna
Det är bara en bild, vem säger att det inte bara är lögnerna som återspeglas?
Ger oss en överblick om hur vi ser ut på utsidan, på människans yta
Och du frågar mig var spegeln som vi kan komma åt och kunna blicka över insidan finns. Jag kan inte svara på din fråga. Men du lämnar mig mer fundersam än någonsin.
För det vi kan se med ögonen är tomma reflektioner som säger åt oss att fortsätta
Talar om att vi finns på, det som vi kallar - riktigt
Vi kan se/känna/röra/höra och-
det är väl egentligen det enda.
det är väl egentligen det enda.
Vad som fascinerar mig mest är hur du strikt behåller pansaret på och sakta bygger det starkare och starkare med att tiden går
Det är då inget närmar sig utan vidare förhållningsregler
Du vet vad vi präglas efter/du vet vad vi formas efter/du kan linjerna utantill/ändå balanserar du någonstans därimellan. På din knövliga guppiga orytmiska linje.
Men ingen talar om för oss att det är meningen att vi ska följa dom, men det spelar ingen roll
Vi vet vad det är för spel som spelas/och vi spelar med våra regler nu
And it ends just like this
Kommentarer
Trackback
