I ETT RUM MED INGA ANDRA

Åker flygplan högt uppe i luften.
I andra sekunden glider flygplanet fram över en väldigt bred brygga, en sån där man brukar bada ifrån. Planet har inga hjul nedfällda och far därför fram över bryggans bräder och glider sakta men säkert fram emot slutet, där ett stup börjar. Ett stup på kanske 10 meter. Frittfallshögt. 

Sedan går allting i slowmotion. Planet lutar över kanten och jag får flash-backs ifrån Titanic när fartyget sakta börjar sjunka ner mot havets botten. 

Planet träffar vattenytan, men det är grunt. Inte alls något djup, snarare likt en vattenpöl vars stövlar tillhörande ett barn plaskar så att vattnet skvätter åt alla olika håll. Likaså gör vattnet som blir träffat av det jättelika ihåliga metallstycket. 

Vi beslutar oss för att leva där i det halvdjupa vattnet som tillsynes knappt tycktes nå oss upp till fotknölarna. Det var betydligt fler människor som slog sig till ro där i det våta än som realtiskt sett skulle kunna ha fått plats inuti planet under färd.

Sedan är många paranormala aktiviteter igång (i samma sekund blinkar lampan i mitt rum så lämpligt till, såklart). Så fort vi begav oss in i planet för att söka skydd, mat eller diverse andra saker så börjar vi alla känna av det paranormala i luften, utan tvekan. Ett toalettbesök kunde inte utföras utan att olika obehagliga händelser inträffar. Föremål, som taklampor, rörde sig tills de stannade i en en horisontal linje. Trots dessa obehagliga förnimmelser så fortsätter vi att söka skydd inne i planet, som om våra mänskliga instinkter sa åt oss att det var bättre att vistas inne i planet än utanför.

Sedan är allt jag har diffusa minnen. Jag hör mina egna funderingar med en annan kvinnas röst, i en annan kvinnas huvud. Sedan tycks min hjärnfunktion slutat fungera och upphöra helt. Allt jag kan höra är den där andra kvinnans tankar. Hon pratar med en annan man i sina tankar, han verkar kunna höra och uppfatta alla hennes tankar och de båda verkar ha en helt vanlig konversation, fast med tankar. De båda "pratar" om att ge sig av och överge den plats där planet fortfarande stod, föralltid. 

Sedan är det plötsligt hyreshus och en allmän liten lekpark omkring oss. Ingen annan tycks reagera på detta förutom jag. Mannen och kvinnan med tankespråket, ger sig då (som förväntat) av. Nu har de en barnvagn i händerna också, med en yngre pojke som annars i våran värld hade varit allt för stor och gammal för att egentligen få åka barnvagn. 


Förövrigt så har höger tangentpil gått sönder på min dator sedan lagningen.
Nu fortsätter mina feberyror.