355
"Måsar samlades i flockar ovanför mig. Den blå timmen närmade sig snabbt. På avstånd hörde jag rop, mina barns röster. De sprang emot mig. Det var som om tiden stod stilla och jag stannade. Med ens såg jag honom, hans gröna ögon, hans mörka lockar. Jag hörde hans röst bakom måsarnas skrik, bakom barnens skratt och vågornas brus.
Le mot mig, Patti, så som jag ler mot dig."
Kommentarer
Trackback
